Ironman Sweden - racereport

I am an IRONMAN

 

 

Ja, tyckte det var en bra början på denna låååånga tävlingsrapport.

Klockan hade jag ställt på 04:10 och sov faktiskt ända tills den ringde. Studsade upp, spänd av förväntan inför vad dagen skulle bjuda på.

Frukost blev bara en bulle med ost/skinka, ett ägg och drickyoggi samt chokladmjölk.

 

Packade de sista grejorna inför simningen, våtdräkt, simglasögon, öronproppar, badmössan, tidtagningschipet och vaselin. Satte i linserna, på med tri-kläderna och överdragskläder sedan var det faktiskt dags att börja gå bort till växlingsområdet. Jag kollade det på fredagen när jag checkat in cykeln och det tog ca 40min att gå. Skön känsla där på mogonkvisten, klockan var strax innan 05:00, att gå in mot Kalmar centrum. Det var inte många människor ute och de man såg gick ofta (precis som jag) med en Ironman-ryggsäck på ryggen...

 

Väl framme vid växlingsområdet fick jag först plocka av regnskyddet och sedan satte jag på min flaskor på cykeln, två med vatten och den tredje innehållande 10 gels utblandade med vatten satte jag mellan tempopinnarna. Fick tag i en pump också och pumpade upp däcken till ca 8,4 bar. Kikade en sista gång att allt verkade ok och istället för att noja rundor och göra någon dum ändring i sista sekund begav jag mig bort mot simstarten.

 

Klockan är runt 06:30, starten för proffsen går 06:55 och alla vi andra 2000st startar 07:00. Redan nu är det fullt med folk runt hela kajen och alla tillgängliga platser - helt otroligt. Den fantastiska speakern Paule Kaye drar igång både oss tävlande och publiken och han ger sig inte förrän strax efter 23 på kvällen när målet stängt.

 

På med våtdräkt, vaselin i nacken och droppa påsen med ombyte och överdragskläder vid en lastbil. Sedan ut på bryggan och piren som vi ska hoppa i ifrån. Simmar lite lätt innan start och kollar så glasögonen inte läcker. Det tillämpas "self-seeding", dvs man placerar sig vid skyltar med sin beräknade simtid, 55min, 1h05m, 1h15m, 1h30m osv. För långt fram och man blir helt översimmad, för långt bak och man får slå sig fram. Jag ställde mig längst fram i gruppen för 1h15m vilket jag borde klara. Noterade Pro-starten och kände spänningen byggas upp. Det var nog väldigt många fjärilar i magen på de flesta.

 

Simning

Pang - starten gick och det vevades på överallt. Så många simmare på den lilla ytan gjorde det väldigt intensivt. De första 4-500m ut till första vändpunkten var regelrätt slagsmål. Som tur var så crawlade ju alla så jag fick aldrig några typiska bröstsims-sparkar utan det var mest trångt och nafsande i benen. Väl förbi första bojen blev det bättre och fältet hade spridit ut sig lite. Simmade på bra första varvet, in bakom piren och hörde publiken som skrek. På andra varvet efter rundning av första bojen fick jag krampkänning i vänstra vaden. Lyckade häva det genom att sträcka ut vaden ordentligt och sedan bara låta det benet släpa med ett tag.

Efter passering bakom piren en andra gång var det sedan "vänster" och in i kanalen bort till växlingsområdet. Hela tiden såg och hörde man folk överallt som hejade och skrek på oss - underbart.

Sista biten bort till där vi gick upp gick också bra, kände mig pigg hela vägen.

Simning 1:08:30, 43:a i min åldersklass (H40-44) och 228 totalt bland herrar.

 

T1

Kände mig inte alls yr eller vimmelkantig som jag gjort några gånger, så kanske det var bra att köra med öronpropparna. Letade upp min blåa "Bike-bag" och gick in i tältet för ombyte. Tog det lugnt, av med våtdräkt, på med strumpor och cykelskor, hjälm och solglasögon och sedan bort för att hämta cykeln. Såg att det var väldigt många cyklar kvar så tydligen hade jag simmat bra.

T2 6:54

 

Cykling

Hoppade upp på cykeln och började trampa iväg på min 18-mila tur varav 12,2 skulle gå på Öland. Kändes skönt att ha klarat av simningen och nu köra på nästa etapp. Sträckan över Ölandsbron var klart häftig. Normalt får man ju inte cykla över Ölandsbron men en gång om året så är det ok, i varje fall om man kör en Ironman-tävling. Kände av den sydliga vinden direkt, det blåste rejält. Höll ändå bra snitt och låg kring 30km/h. Blev så klart omcyklad av alla långsamma simmare/snabba cyklister, precis som vanligt. Efter bron ner söderut över ön och rak motvind i ett antal mil. Kändes ändå ok då hela upplevelsen stärkte. Folk hade dukat upp sina frukostar i trädgården och det var folk i princip längs med hela banan.

 

Vid vändpunkten längst ner skulle vi över till östsidan och man fick lite svag medvind. På östsidan var det sedan norrut och nu den starka vinden rakt i ryggen. Riktigt gött att bara ösa på i 40km/h i några mil och höra hur det susar i hjulen.

Lyckan varade dock inte så länge, västerut igen, svagt uppför och motvind en lång sträcka tog på krafterna. Hade ganska bra koll på mitt vätske och näringsintag. Tog små klunkar hela tiden från min gel-blandning som totalt skulle ge mig ca 1000kCal under cyklingen. Därtill sportdryck, någon banan och Coca-Cola när sportdrycken började smaka apa. Började känna lite tryck i blåsan men tänkte jag kan vänta till nästa vätskestation. Att lätta på trycket offentligt längs med vägen kunde straffa sig med ett gult kort och 6min i penalty-box vilket kändes onödigt. Passerade dock några stationer till utan åtgärd.

Över Ölandsbron igen och tillbaka för en loop på 58km norr om Kalmar. Vid en rondell hade några satt upp skyltar med texten "Pain is temporary". Lite mer kuperat, småvägar och några små bitar på cykelväg. Fick till slut stanna snabbt vid en vätskekontroll för att släppa på trycket.

Sista milen tillbaka in mot Kalmar och den hårda motvinden gjorde farten ganska låg. Tillbaka till rondellen och nu med skyltar "Glory is forever". På väg in till växling hörde man speakern och att de snabbaste var ute på sitt sista löpvarv...

Cykling 6:03:22, plats 180 i åldersklass och 791 totalt herrar.

 

T2

Kändes faktiskt helt okej att hoppa av cykeln och småspringa in till växlingen. Hängde upp cykeln och tog av hjälmen. Tog sedan min ena vattenflaska och duschade av hela ansiktet som var fullt med salter efter allt svett. Även nu var det flesta cyklarna i sina ställ, kanske inte lika kul som efter simningen dock. Bort och hämta min röda "Run-bag" och sedan in i tältet igen för ombyte till löpning. Tog det lugnt här också.

T2 6:53

 

Löpning

Löpbanan var på tre varv, de första två på vardera 15km och det sista lite kortare på 12km.

Kändes riktigt bra, i två km... Sedan fick jag håll som inte ville släppa, satt i hela första varvet på 15km. Var tvungen att börja med lätt jogg varvat med gångvila direkt. Hade ingen att springa med heller så gångvilorna tenderade att bli längre och längre. Det fanns "Aidstations" varannan km där man kunde ta dricka (vatten, sportdryck eller cola) och annat (chips, gels, saltgurka, citron, bullar). Jag gick genom varje och tog ett glas vatten för att kyla ner sig lite, ett glas cola att dricka och saltgurka och citron lite då och då.

In mot Kalmar för varning sprang man längs cykelbanan och det kom fortfarande folk in för byte, även några på riktiga värstinghojar. 

Varvning i centrala Kalmar var magiskt. På första varvet kunde jag springa genom hela stan med publikens stöd och Jocke som skrek på en mitt bland alla - hur kul som helst.

 

I centrum låg också målgången som vi skulle passera och springa sidan om två gånger innan man kunde ta den vänstra filen in mot den efterlängtande portalen.

Ut på andra varvet fick man ett grönt armband som markerade hur långt man kommit. Hållet släppte men det blev mest jogga lätt och gå hela vägen.

 

Inför andra varvningen och jag gjorde ett försök till att springa genom hela stan igen, det gick sådär. Uppmuntrande ord från Jocke igen och lite ny mental energi. På väg ut genom stadsmuren och bort mot ett nytt armband sprang jag ifatt Tommy. Att det var "den" Tommy kom jag inte på förrän när jag kollade i resultatlistan men var ju kul eftersom jag följer hans blog lite då och då. Hans strategi var att springa 500m och sedan gå 100m så jag hakade på honom för att inte fastna i att bara gå runt hela sista varvet. Vi pratade om lite allt möjligt och km efter km tickade på så sakta. Började fundera lite på sluttiden och min måltid på att gå under 13 timmar fanns fortfarande i sikte. Det gällde bara att hålla samma takt och inte gå för mycket.

Med några km kvar hann Jörgen ifatt oss och joggade även så sakta förbi.

In mot Kalmar för en sista sväng genom stan. Började skymma så sakta och folket var fortfarande kvar och kantade gatorna. Helt overkligt att springa genom stan, man kände sig som värsta idrottsstjärnan när alla ropade på en (namnet stod på nummerlappen). Hela sista km in mot mål hade jag gåshud på hela kroppen och när vi vände upp mot målrakan och såg portalen skymta där i slutet - helt obeskrivligt, det måste upplevas. Hade inte jättebråttom sista biten, tog det lugnt och bara njöt av publikens jubel när jag sakta joggade in i mål med armarna i luften och största smailet på läpparna...

 

Löpning (eller ja, lite i alla fall...) 5:21:01

 

Totaltid 12:46:40, plats 239 i klassen och 1058 bland herrarna, 1189 "overall"

 

Post race

Tackade Tommy för supporten och draghjälpen sista varvet.

Direkt efter målgång fick man sin medalj runt halsen och en kram. Stapplade vidare och blev direkt eskorterad av en trevlig tjej som gav mig ett glas Coca-Cola och sedan vidare för fotografering. Vidare guidad till isbassängen där man kunde hoppa i ett tag. Det var faktiskt riktigt skönt. Under tiden sprang min eskort och hämtade min vita påse med ombyte och överdragskläder. Sedan förklarade och berättade hon om maten, massage och finisher-T-shirten. Kanonsupport från start till mål mao.

Efter mitt isbad hoppade jag över duschen då det tydligen bara fanns kallvatten utan bytade bara kläder och vidare in i mattältet. Hade inget vidare sug efter mat. De bjöds på pizza men den hade nog kommit upp igen så det blev en skål med grönsakssoppa som var helt ok. Lite melonbitar, smågodis och några få klunkar av en öl var det jag fick ner.

Sedan hämta ut sin finisher-T-shirt och förbi massage-tältet. Kön var lång och jag orkade inte riktigt vänta på det så nöjd gick bort till växlingsområdet för att hämta ut resterande påsar och cykeln.

Jag kände mig ganska stolt när jag gick genom stan med min Ironman-ryggsäck på ryggen och fina medalj runt halsen.

Körde tillbaka till campingen, drack chokladmjölk och svarade på en massa SMS och mail - Tack för alla glada tillrop !

Kollade på Rickards tider och såg att det började bli tufft för honom at hinna innan målet stängde kl. 23.00. Bestämde mig för att cykla tillbaka och heja fram honom och sedan se fyrverkeriet kl. 23.

 

Heroes hour...

Kallas sista timmen mellan kl. 22 och 23 när de sista tappra kämpar sig i mål.

Hann se Rickard någon km innan mål och han hade då ca en kvart kvar så han skulle klara det. Gick sedan bort till upploppsrakan för att kolla på de sista som gick i mål. 22:55 kom Rickard förbi och klarade det med några minuters marginal som nästa sista man i mål. Han som kom absolut sist stapplade över mållinjen med bara någon sekund tillgodo.

Klockan 23 stängdes målet och ingen mer fick någon medalj i år. Paul Kaye som hållit låda i över 16 timmar tackade Kalmar och dess fantastiska publik och sedan var det dags för ett häftigt fyrverkeri.

 

Slot-Award Kona

På tävlingen i Kalmar fanns det 40 kvalplatser (slots) att kämpa om för VM på Hawaii i oktober. Minst en slot i varje åldersgrupp och flest i de med flest startande. I min klass fanns 6 platser.

Utdelning går till så att den som vinner klassen får en slot (eller 2:an, 3:an osv. beroende på antalet slots i klassen). Paul ropar upp namnet och han/hon ropar ett ja eller nej om man vill åka. Man måste således vara på plats och acceptera samt även betala registrering till Hawaii (ca 5000kr). Får han ett "nej" eller inget svar efter att ha ropat namnet tre gånger går sloten ner till nästa person i ordningen. Har man tur kan man därmed få åka även om man inte vinner.

Alla som får en slot är så klart överlyckliga, framförallt de lite längre ner på listan som får sin plats genom att andra inte är på plats eller tackat nej.

Några klasser bl.a. Herrar 65-70 hade bara en startande och den platsen gick till en glad japan, samma herre som tog den förra året.

I en annan klass, tror det var herrar 60-64, ropade Paul upp namn efter namn och det blev allt mer spännande. Till slut frågade han om det fanns någon över huvud taget närvarande i den klassen men det gjorde det konstigt nog inte, så den sloten gick vidare till en annan åldersklass. Där hade det således varit tillräckligt att bara närvara, även om man kom sist, för att få åka till Hawaii...

 

Prisutdelning - Bankett

Slot-awarden gick så småningom över till prisutdelning där de tre bästa i varje klass fick fina glasplaketter och slutligen de 6 bästa proffsen som även fick vinstcheckar.

Sedan god mat på det, melonsallad, potatissallad och två olika sorters kyckling, öl och glass efteråt.

 

Summering

Hela Ironman-grejen är en sjukt unik upplevelse helt utan jämförelse och svårt att beskriva.

Sitter just nu och funderar på om jag ska anmäla mig till 2014 eller inte...