Söndag morgon och telefon börjar ilsket tjuta kl. 04.30. Jag har då redan vaknat ett antal gånger och kollat... Men precis nu sover man ju som bäst. Studsar upp, på med tävlingskläderna och brassar igång frukost. Ett paket stekt bacon med två stekta ägg, en risifrutti, en macka och lite juice. Laddar jackan med några mjukare vallor och midjeväskan med några gels, extra handskar och en flaska med energidryck.
Försöker skaka liv i övriga familjen och sedan ut en sväng med hundarna. Gårdagens och nattens storm har tack och lov lugnat sig och vädret känns lovande, -3°C och stjärnklart. Ca 05:20 är jag tillbaka i stugan och Rose-Marie och Eliott har kommit upp och är nästan klara för avfärd.
Kl. 05:30, helt enligt plan kör vi den knappa milen mot Berga by. Det var dock fler än vi som tydligen skulle dit. Sista 4km tog nog 25min. Blev anvisade en parkering strax efter 06:00 och det kändes som vi var i god tid ändå. Jag var ju i startled 8 och skulle inte behöva köa för att inte hamna absolut sist. I det svaga gryningsljuset traskade vi ner mot starten och insläppet till 8:an.
Till insläpp i 10:an var det nästan ingen kö alls, till 9:an kanske ett 100-tal. Till 8:an däremot ringlade sig kön hur lång som helst - wtf... Jaha, bara att gilla läget och börja köa. När jag väl kom in och kunde lägga ut mina skidor var det bara ett 10-tal meter framför strecket till led 9. Efter mig var det fortfarande massor med folk så hur alla de skulle få plats med sina skidor var en gåta... Väldigt många måste ha seedat upp sig till led 8 för både 9:an och 10:an såg betydligt mindre ut. Så min förhoppning om att vara någonstans i mitten på det totala startfältet blev troligen istället närmare den sista tredjedelen.
Skidor, skidor och åter skidor...
Nåväl traskade ut ur startfållan och kände av stämningen runt omkring. Det var verkligen en häftig upplevelse, så mycket folk och spänd förväntan av att komma igång. Speakern berättade att man hade pistat om spåren efter kl. 1 på natten då stormen hade börjat lägga sig så det borde vara rena och fina spår. Väderprognosen sa mestadels sol, minusgrader nu på morgonen och noll eller strax över mitt på dagen. Lite blåsig också men med vinden i ryggen på väg mot Mora.
Laddad och redo för 90km på skidor, eller ?
Klockan närmade sig 07:30 och det vara dags att ge sig in i startfållan igen. Mäktigt med helikoptrarna som surrade i luften och solen som strax tittade fram bakom berget. Värmde upp och försökte hålla värmen så gott det gick. Hade bara mina löpartights, lager2 underställströja och skidjackan. På mina tidigare lopp har jag kört med skidhandskar i skinn eller ett par tunnare montagehandskar också i skinn. Båda har dock blivit genomblöta och därmed iskalla så jag tänkte prova min fleecevantar idag som borde kunna ventilera bort funkten bättre.
Tog en bild i startområde och la upp på FB sedan på med skidorna och vara redo för starten 08:00.
Bara minuter kvar till start...
Starten gick och det hände - ingenting ! Det tog nog 1½ minut innan vi kunde börja röra på oss. Stakade på första kilometern och det kändes skönt att vara igång. En km avverkad på 8 min (inkl 1½ minuts väntan), bara 89 kvar, sedan var vi framme vi den berömda startbacken - tvärstopp direkt. Nere från början av backen såg det ut som en gigantisk myrstack med en evigt myller av människor som så sakta saxade sig uppåt. Hörde en del kommentarer om att det inte var så här tjockt förra året osv. Kändes inte så upplyftande direkt. Bara att gneta på så sakta uppför, andra kilometern gick på 28 minuter så sakta vara ordet... När man troddde det släppte lite så var det bara ett kort flackt parti, sedan en sväng och så fortsatt uppför igen. Tredje km på 15min. Kändes dock riktigt skönt när man kom upp på toppen och en skylt förkunnade "Vasaloppets högsta punkt 520möh."
Nu kunde man börja åka lite skidor även om det fortfarande var fullt i alla spåren. Kunde konstatera att min fästvalla funkade bra så här långt i alla fall, lite sämre med glidet dock. Fantastiskt vackert uppe på myrarna där solen gnistrade i snön. Skidade vidare mot första kontrollen i Smågan. Gled fint förbi massan i början och in i slutet av vätskekontrollen och svepte två muggar sportdryck och sedan snabbt iväg igen. Förutom de första 3½ km som tog en timme hade jag km-tider runt 4½ min. Låg ca 15 minuter efter i min tidsplan men det kändes ändå lugnt.
Nästa kontroll Mångsbodarna 13 km bort. Här gick det fort - mycket utför och med ett snitt på 4:42min/km. Klarade kontrollen fint här också med samma taktik, körde förbi den stora ansamlingen i början och gled snyggt in i slutet. En torr bulle sköljdes ner med två muggar blåbärssoppa och en mugg sportdryck. Fortfarande ca kvarten efter i tidsplanen.
Risberg nästa. Började med en häftig utförslöpa men sönderplogade och obefintliga spår gjorde det lite vanskligt att ta sig nerför. Som att åka skidor i en rodelbana. Märkte även av att glidet var inte alls i närheten av vad det varit på mina andra lopp, antagligen vallat fäste för långt fram/bak. Halvvägs började en rejäl stigning där man var tvungen till att saxa upp i tjock sockerliknande konstsnösörja. Hade ändå bra snitt på etappen med 5:19min/km.
Efter Risberg var det ännu en jobbig uppförsbacke men sedan mycket platt stakning till Evertsberg. Halvvägs till Evertsberg passerade jag punkten för min längsta åkning hittills. Här började också en massa konstiga tankar snurra runt i huvudet. Varför gör man detta, jag kommer aldrig att orka, lika bra att ge upp nu och avsluta plågan mm, mm. Så det var en tuff match med demonerna in mot Evertsberg. Jobbig etapp med ett snitt på 6:23min/km. Hoppades dock att familjen skulle möta upp där för lite nya krafter. Ingen familj men mer blåbärssoppa och sportdryck gav lite nya krafter.
Mot Oxberg och några km med lika sönderåkta utförslöpor. Jobbiga backar igen in mot kontrollen och nu började kroppen säga ifrån. Min fleecevantar funkade och ventilerade bort svetten bra, hade dock remmen till staven något för löst spänd så vid varje stavtag gned det mot skinnet i handen och det blev så klart en blåsa som kändes av hela vägen. Började frysa rejält om tårna och axlarna värkte ordentliga av allt stakande. Gick över mer och mer till diagonaltekniken som funkade kanonbra med min superfästvalla. Ordentligt tryck i foten och jag kunde ta även ganska bra motlut. 5:18min/km i snitt tack vare mycket utför. Passerade vätskestationen med min nu beprövade och framgångsrika teknik och gav mig av på nästa etapp. Då står Rose-Marie och Eliott och hejar på mig och jag stannar till för lite moraliskt stöd. Får även lite extra energi i form av "bilar". Rose-Marie berättade också att min beräknade sluttid nu var 8:45.
Kontrollen i Oxberg
Bristande längdträning gör sig verkligen till känna under nästa etapp mot Hökberg. Det går nu mest på ren vilja. Stigningen in mot kontrollen är riktigt tung och kräver mycket viljestyrka vilket också snittiden på 6:29min/km talar för. Nu är det dock bara 19km kvar och det känns som att jag ska klara det. Min måltid är sedan länge borta, nu är det under 9 timmar som gäller.
Mot sista kontrollen i Eldris. Började med lite utförsåkning och sedan mest platt. Blandade stakningen med diagonalåkning för att spara lite på axlarna och jobba mer med benen. 5:42min/km på etappen.
Efter Eldris och km-skyltarna är äntligen ensiffriga. Försöker öka tempot bara en aning för att komma in under 8:45 men det går helt enkelt inte. Har riktigt låg puls nu men det finns inte kraft för någon ökning, jag bara maler på i samma tempo så gott det går. Km för km räknar jag neråt, kör förbi campingen i Mora, över vägen och in på upploppet. Funderar på att lägga in en spurt, men nej, några sekunder hit eller det spelar ingen roll. Diagonalar hela upploppet och stapplar i mål på 8:47:56 med ett snitt på 5:33min/km på sista sträckan. Totalt slutkörd.
Vad funkade bra:
- Glid hade jag vallat innan vi åkte precis som vanligt. Fäste vallade jag på lördagkvällen enligt Skigo's rekommendation som var violett klister i botten, sedan två lager blå burk, sedan ett lager röd burk och avsluta med ett lager violett burk som jag dock inte hade utan körde ett avslutande lager blå burk istället. Fästet funkade kalas hela vägen faktiskt.
- Vädret - helt underbart med sol och gnistrande snö samt vind i ryggen.
- Stämningen - hela upplevelsen av Vasaloppet.
- Min taktik i kontrollerna, avklarades snabbt och effektivt. Fick nog i mig sammanlagt 3½ liter vätska.
- Stoppet i första backen som var värre än vanligt enligt många.
- Glidet. Om det berodde på den tunga snön, vallat fästet för långt eller att jag blivit tyngre och tryckte ner fästet för mycket vet jag inte, men tungstakat var det i alla fall.
- Spåren framåt dagen och i utförslöporna.
- Min ork och uthållighet.
Totalt sett har det varit fantastiskt - jag har faktiskt kört och klarat av Vasaloppet. Lite kan man skryta i varje fall, kanske inte lika mycket som mannen som körde sitt 60:e lopp i söndags men lite...
Skönt att nu ha det gjort och kan lägga all energi på resterande Klassiker-grenar och tillika Ironman-grenar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar